Är det åldern?

Är det ett tecken på ålderns hastiga närmande eller vad är det som gör att jag tycker att de sista granbarren från förra julen just sopats undan?
För katten, det är ju lucköppning, första advent, Lucia, jul- och nyårsafton på löpande band inom kort.
Dra i nödbromsen.
Eller åtminstone:
STOPPA ALLA PLÅGSAMMA JULFÖRSÖK!

Jag har fått fast tjänst!

Efter snart 18 månaders vikariat har jag blivit erbjuden tillsvidaretjänst på Hälsingetidningar. Enda förbehållet från arbetsgivaren är att jag kan komma att hamna på någon av koncernens övriga tidningar, men det gör inget. Ju längre söderut i landskapet desto bättre.

Klabbe

En gåta

Vad är det för likhet mellan livsmedelskedjan Willys personal och Jesus?
Svar: Man har hört talas om dem men aldrig sett dem.


En styggfylla...

... eller litet glas varje dag?
Jag vet i fasen vad som är bäst – om något av det är bäst. Kanske vore helnykterhet bäst? Nej, det kan inte heller  vara meningen, för då hade ju inte jäsningsproceduren existerat.
Lite då och då, tror jag på, kompletterat med en rejäl yrselsmäll av gammalt hederligt märke då och då.
I kväll, på tåget hem och med tre dagars ledighet framför mig, blir det två belgiska veteöl. Det är snudd på poesi att sitta på södergående tåg 77 och i all ensamhet slurpa på en öl och läsa lite knallfärska dagstidningar, tagna direkt ur pressarna.
I morgon blir det kyckling i en eller annan form, allt nersköljt med lite gott vitt vin från Alsace.
Trevlig helg!

Jag såg en flicka...

... som spelade hockey häromdagen. Kul, riktigt kul. Men varför gör inte fler flickor det? Ja, jag menar inte nödvändigtvis spelar hockey, utan rör på sig: spelar, kastar, hoppar, promenerar eller cyklar? Killarna är lite bättre på det, men även där märks en försämring som nog bara kan ändras genom att gymnastiken görs till ett kärnämne. I dag är det viktigare att kunna fem datorprogram än att kunna springa fem kilometer.
Det är illa, för att inte säga allvarligt fel.

Santa Lucifer

Visst är det diskriminerande att Lucia alltid varit en kvinna?
Varför inte Lucifer i stället.
Hin håle själv.

Kriminella...

... figurer har slagit till igen - på en idrottsarena. Tyvärr är det vi som värmländska ambassadörer ute i landet som plötsligt får höra "är det du som varit på bandy i Västerås, Klas, he, he, he!"
Jättekul, hörrudu, nej, jag var inte på bandy i går.
Förmodar att de här elementen inte kan se skillnad på bandy och spjut, utan bara tar tillfället i akt att åka och roa sig lite genom att helt sonika slå andra människor på käften. Det vore förstås lätt att hävda att de är dumma i huvudet och borde hängas ut vid namn i alla tidningar, men det hjälper dem och deras anhöriga knappast. De behöver hjälp, hjälp att komma på rätt spår igen, ju länge tid det går, desto svårare blir det att få dem dit igen.
Och här hjälper fan i mig inte alliansens skattesänkningar och mantrafyllda "vi måste få mer över i våra plånböcker", ty den politiken hjälper bara dem som befinner sig längre upp i samhällets egofixerade hierarki. De har glädje av skattesänkningar och vidare sedelöppningar på plånboken, men vår vän bandysupportern har det sannerligen inte. Han behöver hjälp, hjälp från människor i ett samhälle där det inte är häftigt att äga den senaste mobiltelefonen, den senaste BMW:n eller ha en Medelhavskryssning inbokad, utan där det är häftigt att hjälpa en människa i själslig nöd eller att bistå en människa som är helt uttorkad på empati.
Finns de människorna?

Dags igen

Efter 14 dagars ledighet är det dags att stiga på tåget igen, tåget till Hudiksvall och en längre periods arbete. Tack och lov är det stimulerande att få åka till jobbet, vilket inte är alla förunnat. Kommande period kommer också innehålla ett mer eller mindre konkret besked om vidare anställning på Hudiksvalls Tidning - eller inte.
Sålunda finns inte ett spår av arbetsskygghet utan bara påfyllda ordförråd efter två veckor av lättja, läsning, en tur till Waldemarsudde och Prins Eugénes museum/galleri. Fantastiska etsningar av italienaren Piranesi, en 1700-talskonstnär som inte brydde sig så mycket om epikureiska (epikure=livsnjutare) levernet utan jobbade och jobbade. Resultatet visas delvis på Waldemarsudde nu och ett besök rekommenderas.

Jag avskyr...

... sällan människor men när företrädare för vissa företag visar sina förljugna trynen i tv, ja, då blir det svårt att inte känna så. Inom loppet av en månad har två av de värsta företagens företrädare synts - eller inte synts - i tv. Dels Carpark, företaget som med ömsom nollavtal, ömsom provision sätter sina felparkeringsböter på bilar lite varsomhelst, dels Seger Inkasso, företaget som promoverar på att folk inte lämnat - eller lämnat - in sina videofilmer i tid.
Låt oss börja med Carpark. Visst är det hedervärt att markera att bilar står illa till och inte har följt gällande parkeringsregler, men det är fallen där företaget hellre fäller än friar och där bevisen är obefintliga eller att jämställa med trådarna i ett spindelnät, det är de fallen som upprör. Senast företaget sågs - eller inte sågs eftersom företagets vd, Ola Kullman, helt sonika inte dök upp trots avtalad tid med TV4:s reporter - då gjorde man bort sig. Inbillar mig att programmet finns på kanalens hemsida. Se det!
I går dök ett nytt avskumsföretag upp, i Kanal 1:s geniala program Plus. Seger Inkasso, som företaget heter, har satt i system att helt skrupelfritt driva in skulder för video/dvd-filmer som uthyraren, bland andra Videojouren, hävdar att de inte fått tillbaks. Inlämningsproceduren för hyrda filmer är osäker, vilket medfört att vissa filmer försvinner vilket den som hyrt filmen får stå till svars för. Det är till viss del rimligt, men när kravbreven dyker upp efter ett och ett halvt år, ja, då har ju den moraliska ledstjärnan för länge sedan slocknat och den hårdföra tagit sin plats på himlavalvet. Och den vill vi ju inte ha. Med andra ord: ändra proceduren för inlämning av filmer för att hindra pajasföretagen att med maffiametoder driva in skulder.
Gå in på
www.svt.se/plus och se figurerna som medverkade från Seger Inkasso och Videojouren. Pålitliga som indiska färjor i mina ögon.

Vem är jag?

"Blogga" sa min gamla goda vän Tomas Åstedt.
"Ok" sa jag.
Men hur gör jag?
Tomas hade lösningen och jag insåg hur simpelt det var.
Nu är jag igång.
Jag?
Ja, Klas Örnklint från Ack, Värmeland du sköna.
Murvel på heltid på Hudiksvalls Tidning. Låt vara ett vikariat, det kan bli mer.
Och det är ju SÅÅÅÅÅ kul, så fritt och med sådana möjligheter.
Ok, Tomas, jag bloggar ett tag. Läs, begrunda och tyck gärna.
Ordkoll, undrar någon. Det är namnet på mitt företag. Och underrubriken "ord och inga visor" talar bara om att jag hellre talar ord än sjunger dem.
Ut med språket!

Säg inte...

... ett ord om att hösten är trist.
Gå ut och upptäck den i stället. Gå ut och upptäck hur vacker naturen är när den lägger sig i träda. Öppna alla sinnen; lyssna, lukta och titta på hösten.
"Ja, men det regnar ju" säger gnällspiken. Hört talas om regnkläder och gummistövlar?
"Ja, men det är ju kallt" muttrar slappo. Hört talas om tröja och långkallingar?
Gå ut!
Skit i tv:n för ett par timmar.
Lägg undan boken för ett slag.
Vänd åter till det när du varit ute och luktat, lyssnat och tittat.
Så det så.

Scizofreni och släppta puckar

Hälsingetidningar satt på ishockey i arenan med det fåniga namnet E-on i går, vilket avslutade konferensen vid Södra Berget i Sundsvall. Som vanligt var det dyrt, som vanligt var det trist, som vanligt drabbades man som åskådare av tinnitus redan innan matchen börjat.
Entrébiljetten kostade 195 kronor! Ja, men, inse att det inte går att få man ur huse och betala den slanten gånger två personer. Det blir drygt 400 inklusive parkeringspengar redan innan man kommit in i hallen!
Lägg till det allt som du skulle kunna köpa: kaffe, dricka, korv, en ful matchtröja för 495 kronor eller starköl som ju gjort sin definitiva entré i idrottssammanhang.
Sedan kommer uppvärmningen då det spelas musik som vore det värsta nattklubben. Visst grejar jag det, 38 år, men vill 60-70-åringarna vara med om det? Knappast.
Och vill pappa ta med sonen på hockey nästa gång när lågbegåvade neanderthalare ropar "domarjävel" i parti och minut? Eller vill den andra pappan ta med sin son för att visa honom hjärunderstimulerade spelare som får för sig att slåss i stället för att dra sig ur situationen och ordna ett spel i numerärt över läge åt sitt lag?
Ja, än så länge fungerar de här attributen för att locka folk till svenska islador men snart har hockeyn grävt sin egen grav.
Tro mig.