Målande beskrivning av finlir

Med mina 190 centimeter och 120 kilo vore det fel att kalla mig för en smidig och briljant tekniker. Låt vara att jag med en känslig handled fintat bort en och annan på badmintonplanen genom åren. Men det går inte att komma ifrån att exempevis fotbollsspelaren Lionel Messi och jag har fysiologiskt skilda förutsättningar.
Tankarna far genom skallen när jag står med rollern i ena näven och färgpytsen i den andra och på min lediga dag målar sovrummet ljust, ljust blått. Målandet har just gått åt helsike och det rinner färg under den noggrant(?) ditsatta skyddstejpen, ner på de bruna fönsterlisterna, vidare på fönsterbrädet och till slut på golvet.
Det är just det där finliret med hemmapysslandet som jag avskyr. Jag kånkar gärna stora stockar, har inget emot att rolla stora väggytor eller att klippa de 2 000 kvadratmeterna gräs. Men just pillandet som det kan innebära att måla ovanför fönsterlister, runt kontakter och lysknappar är inte min grej.
Med färgen fortsatt droppande och jag lite fumligt torkande med en trasa gav jag upp, lät det rinna och gick ner och ropade på min sambo. Som konstnär och betydligt mer händig med penslar kom hon till undsättning. Hon vet också vad man lämpligast torkar rinnande färg med och avlägsade snabbt det blå jag hade spritt över högt och lågt.
Ungefär så dags, på väg ut till badrummet för att torka bort blåfärgssviterna på mig själv, var jag på vippen att kliva i färgpytsen, men parerade i sista stund.
I stället halkade jag strax före badrummet och var en hårsmån från att stupa. Mitt tålamod just där och då var begränsat. Jag skrek högt och ljudligt en lämplig svordom, allt medan hundarna lommade i väg och undrade om felet var deras.
Min sambo känner mig så väl att hon inte tar någon större notis om min utstötta frustration vid dylika tillfällen. Och jag är inte långsint mot tingen, utan var på gott humör när jag greppade rollern igen och forstsatte.
Till slut var alla tre väggarna (den fjärde är en mörkare blå och redan målad fondvägg) målade dubbelt upp.
Vi betraktade nöjsamt mästerverket som trots allt hade gått ganska felfritt. Men jag lovar, här och nu, att jag aldrig någonsin mer kommer att måla om det rummet. Frågan är om jag inte lejer bort arbetet nästa gång det ska målas om.
Allt för att slippa finliret och rinnande färg.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback