Recept på bröd, bröd utan recept

På klingande norska och med glimten i ögat sa svågern: ”Oppskriften har jeg bare for mig sjelv. Nånting må en ha för sej sjelv.” Han skulle bjuda ett 20-tal kusiner på äkta norsk fisksoppa – vad annars? Det var receptet – oppskrift på norska – på den norska paradrätten som han hade bara i sitt huvud, ingen annan stans.
Det fick mig att tänka på mitt allt mer flyhänta brödbakande och hur jag allt oftare lämnar receptet kvar i bokhyllan eller i telefonen. Förr när jag någon gång då och då skulle baka bröd var det millimeterprecision, som bara anstår en schweizisk urmakare, när det gällde ingredienserna. Allt från degvätskans art och mängd till mjölsorternas art och mängd, för att inte tala om kryddorna! För den som en gång
hade kommit fram till just det receptet på till exempel rågskiktskaka hade alldeles säkert uppnått det optimala brödet.
Inget tvivel om att det är så, men som ung och oerfaren jästarbetare hade jag parallellt köksskollärarens, mormor Ebba, ord i bakhuvudet. Jag frågade henne: ”Men hur gör du, mormor”? ”Jag tar det som finns hemma”, svarade hon.
Med tiden, sedan jag nått det stadium då rågsiktskakan mer eller mindre kunde snos ihop i sömnen, har jag blivit allt mer experimentell och oortodox med degbunken framför mig. Faktum är att jag har gått från att vara en ortodox receptslav till en som gör som mormor och
inte minst Cajsa Warg. Örebrofödda Warg (1703–1768), förresten, sägs ha myntat ”man tager vad man haver”, men ingenstans i hennes bok Hjelp­reda I Hushållningen för Unga Fruentimber finns sentensen. Däremot står skrivet att man gärna kan ta ingredienser som ”är för hand.”
Därför plockar jag ut det som finns i skåpen för
dagen och knådar ihop utan mått och krusiduller. På senare tid har det varit både kaffeslattar som degvätska, rivna morötter och rödbetor, nötter, frön och diverse mjölsorter nerrörda. Det blir, måste jag säga, förbaskat gott. Å andra sidan: Vilket hembakt bröd blir inte godare än en E-tillsatsstinn industriproducerad limpa? Men det franska lantbrödet med fusksurdeg är jag mer noggrann med. Nån måtta får det vara.
Ännu är jag inte lika oortodox när det gäller matlagningskonsten. Där är jag ytterst noggrann med att följa recepten. För, trots allt, en Biff Rydberg är en Biff Rydberg och en tallrik rimmad lax med dillstuvad potatis vore synd att förstöra med egna experiment och kåldolmar med potatis, sås och lingonsylt vore likaså katastrofalt att ändra på.
Hur mycket kaffe jag har i en
liter degvätska? undrar
någon. Nej, det behåller jag för mig själv.
Precis som norsken.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback