Dricker du avskrap från akvariet, Klas?

Vågnålen gjorde noll till över 100 med en hastighet som hade fått vilken gassugen sportbilsfantast som helst att jubla.
Jag jublade förstås inte. Jag äcklades över mina extra kilon, som sakta men säkert hade smugit sig på under ett antal år då regelbunden fysisk aktivitet hade legat i träda och max handlat om hundpromenader. Aldrig tidigare hade vågnålen nått så långt över 0,1 ton. Visserligen under flera år, men likväl förstod jag att nyårsdagen 2017 var en bra dag att leta rätt på bromsen i detta lunchbufférace – för det var det, det handlade om.
En kollega och jag på Karlstads-Tidningen gjorde ett tamt gå ned i vikt-försök för tjugotalet år sedan. Då handlade det inte om en massa överflödiga kilon, kanske ett eller ett par mjölpaket. Ja, jag brukar ta ett tvåkilospaket mjöl för att exemplifiera hur många extra kilon jag måste konka omkring på. Nu skulle paketantalet räcka för ett mindre bageri en hel vecka.
Kollegan och jag hittade någon flygvärdinnemetod som snabbt skulle reducera våra uppenbarelser med ett par kilon.
Dieten innehöll kålsoppa, kålsoppa och kålsoppa. Kålsoppa till förbannelse, alltså. Först dag tre fick vi komplettera soppan med ohemula mängder nötfärs och bananer, om jag minns rätt. Jag vet inte om det gav några märkbara resultat, men mentalt blev det måttligt intressant. Dag fyra slog jag kålsoppan i toaletten. Vi gav upp.
Nu handlar det inte om någon flygvärdinnediet, utan helt sonika att stå över de fem gudomliga pannbiffarna, de mättande potatisarna och den ljuvliga gräddsåsen på de förrädiska lunchbufféerna. Det handlar om att ersätta det eller andra gräddstinna lunchanrättningar med en kall, mixad soppa bestående av selleri, spenat, grönkål, äpple, ingefära och citronvatten. En kollega undrade om det var avskrapet från ett akvarium jag hällde i mig på lunchen.
Några dagar senare testade jag en ny variant, körd genom juicecentrifug, och innehållande: morot, grönkål, ingefära och spenat. Nu undrade en annan kollega om jag drack kranvatten från någon mindre bemedlad del av världen.
Om de mixade luncherna är goda? Nja, goda är väl fel ord. Pannbiffarna är ju inte dumma, alltså ... Men det handlar i längden om de stora frågorna: välmående och överlevnad. På kortare sikt: att komma i brallorna och skjortorna. Och, än en gång, det är absolut ingen regelrätt flygvärdinnebantning, för väl hemma lämnar jag dryckerna åt sidan och äter husmanskost. För bantning är bara trist och omöjligt. Om det vittnar följande citat av den tyske skådespelaren Kurt Grosskurth: "Den lättaste dagen under en bantningskur är den tredje, för då har man i alla fall redan slutat."

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback