Kast med liten trimmer var nära

Tekniken och jag har haft den sedvanliga sommarfajten. Först gick gräsklipparen och jag i klinch. Gräset hade som vanligt gjort en snabb återväxt och plötsligt var det dags. Den av den lokala gräsklipparleverantören för sju år sedan utdömda – med tillhörande erbjudande om köp av en ny för 6 000 kronor – men sedermera av en granne för 500 kronor lagade gräsklippare hade egentligen gått i pension och ersatts av en ny, men nu åkklippare. Men jag tänkte att den gamla Klippon kunde vara bra att ha för finliret mellan stock och sten och mellan rabarber och buskar.
Jag slet till ett par, tre gånger innan jag plötsligt stod med hela snöret utdraget – trotjänaren förtjänade uppenbarligen sin pension. Den hade trots allt klarat av diverse föremål i det från och till allt för höga gräset: vedträn, hundben och stenar. Jag orkade inte ens få mitt ordinarie teknikutbrott och bli regelrätt förbannad när den protesterade. Jag rullade in den i garaget och tog i stället tag i nästa pryl som jag i gengäld trodde skulle starta problemfritt.
Den var nämligen garantiservad i fjol och hade därefter inte behövt kapa många strån. Jag pumpade in soppa, vred på choken och drog ... inte alls i gång den. Om snöret på den förra maskinen hade fastnat i utdraget läge gick det här inte att dra ut mer än max fem centimeter. Nu började jag koka och yttrade några väl valda ord i min ensamhet i garageskrubben.
Jag vände och vred på lågprismaskinen och förbannade min snålhet. Jag började leta mejslar för att ta mig in i fanskapet, men av alla storlekar saknades just den mejsel jag behövde. Så här dags i mina teknikuppgörelser ställer jag ofta frågan:
Har jag servat den dåligt?
Nej!
Bör man gå ut i smällkalla vintern och underhållsköra alla maskiner som hör fastigheten till?
Nej.
Jag hade då inte hört någon granne dra igång sina maskiner mitt i julkalendertid.
Jag härsknade till, såg hur jag gjorde en släggrotation med grästrimmern så att den snyggt skulle flyga i väg och landa i Söderalaån.
Jag hann också tänka:"Vi lägger ut huset på annons och flyttar till hus vi kan hyra."
Min sambos röst skingrade tankarna om släggkast och husannons. Hon bad mig ta med den gamla hederliga sågen som var driven av människokraft och – i princip – inte kunde bråka med mig. Det var dags att ansa ett gammalt plommonträd. Det gick så lätt, så lätt att den värsta frustrationen rann av mig.
Dagen efter tog jag med mig trimmern och frågade den lokala gräsklipparreparatören om de hade lösningen. Det tog en händig man fem minuter att få ordning på den. Det var en fröjd att se den kunniga hantverkaren ge tekniken rätt medicin.

Massor med ...

... goda äpplen i trädgården. De blir äppelsaft/juice och kräm. Äpplena körs ner i juicecentrifugen tillsammans med morötter och JÄVLAR vad gott det blir. Centrifugen var värd varenda krona trots att den gjorde att pengarna tog slut tio dagar för tidigt. men i morgon fyller arbetsgivaren på igen.

Operationsrent

Nu är husets 175 kvadratmeter grundligt städade och det skulle utan problem gå att göra en hjärttransplantation i vilket rum som helst.

Veden på väg ta slut

Vedhögen minskar rejält. Efter strulet med elmotorn går kapen/klyven på högvarv igen och vedförrådet börjar fyllas upp för den stundande vintern

Malte


Malte har varit på besök en hel del i Söderala hos plastmorfar Klas och mormor Lisa. Här ses han tillsammans med valpen Klara och moster Agnes.

Flugor

I dag har jag säkert slagit ihjäl 1000 flugor. Rena avrättningsplatsen har framför allt köket varit. Det kostar att bo på semilandet och ha kossor och får som närmsta granne. Men hellre det än massa stollar i en stadskärna.

Gräsklippning

Gräset började ta formen av en brasiliansk djungel och det var dags att ta fram gräsklipparen - som gick i tre meter och sedan lade av. Samma procedur upprepades dagen efter med samma resultat. Samma visa dagen efter. Till slut var vi nära nog på väg att behöva slå oss fram genom gräset för att ta oss ut från tomten. Då ryckte grannen in igen. Han sa: "Det är nog tändstiftet." Säger han så, så ÄR det så. Vidare sade han: "Ta min så länge." Ok, sa jag och ansade djungeln rejält.

Fanskapet snurrar

Nu är det fart på kapen/klyven igen. Grannen Per har gjort det "omöjliga" och tagit bort den gamla elmotorn, gjort plats för och monterat den nya. Stort.

Elmotorn på plats i Söderala

Ännu har ingen tekniker anmält intresse för att sätta elmotorn på plats på vedkapen/klyven. Jo, min snälla granne har gjort det. Hur betalar man snälla grannar som inte vill ta emot pengar? Får smussla ner en slant i brevlådan. För det här är ovärderlig hjälp. Elmotorn är sålunda på plats och är alldeles ny, men det är ju ingen garant för att den fungerar. Fortsättning följer när den är monterad.

Elmotor

Efter undersökningar av grannen Per har vi (ja, jag var ju trots allt med i bakhasorna) kommit fram till att det är elmotorn som havererat på vedkapen/klyven. Sagt och gjort, en ny behövde inhandlas. Men en sådan är inget man går in på ICA eller Konsum och köper. Nej, man hittar en på Blocket. Sålunda, i dag har jag köpt mitt livs första och förmodligen enda elmotor. Nu ska skiten monteras.
Av den snälla grannen.

Vedkapen gick sönder

Allt har flutit så fint hittills med vedkapen/klyven, men i dag tröttnade den. Den låter bara bsssssbssss och varken sågen eller hydrauliken fungerar. Så, tekniker, förenen eder och kom hit.

Gott om kulor

Det måste finnas gott om pengar i Söderhamn. Vadå´ra? undrar ni. Jo, inom loppet av ett år har jag behövt anlita hantverkare. Det har mynnat ut i fyra arbetstillfällen, tre för den ena och ett för den andra.

Det borde alltså betyda fyra fakturor, men än så länge är bara två utskickade, trots att arbetsinsatserna är avklarade för länge sedan. Jag har till och med ringt och BETT ATT FÅ fakturor för de återstående jobben för att få saken ur världen, men inga har dykt upp.

En av hantverkarna har till och med sagt att "det var så länge sedan och så liten summa att vi struntar i det". Döm då om min förvåning när det i går, ett drygt år efter att jag var i kontakt med hantverkaren och sju månader efter att personen gjorde jobbet, dyker upp en faktura. Det måste finnas gott om slantar här - på sina håll i alla fall - när man kan göra jobb och sedan godtyckligt skicka ut räkningarna när man känner för det.

Veden på ingång

Kommande års ved är på ingång. I kväll landar 5 kubik, resten, cirka 30 kubik, kommer inom kort. Så om du har vägarna förbi är du välkommen på en kopp kaffe.

Och lite vedhuggning.

Husägare

Som husägare har jag så smått börjat använda verktygslådan. Med tangenbordsnävar är risken stor att skrivmejslar slinter och hammare träffar fel och att det därmed yttras vissa ord som inte bör gå i tryck.

Dock överträffar man sig själv i bland, som i morse när jag lagade trappan till terrassen och i stället för att slå i spikar som spricker borrade hål och SKRUVADE fast trappsteget.

Parallellt har jag grävt ett land där diverse grödor ska dyka upp under sensommaren. Väldigt litet land, men ändå. Det har också gjorts med tangentbordsnävar men tack vare ett par rejäla arbetshandskar har jag sluppit blåsor.

Kolla löven

VIlken acceleration det är i naturen. Kolla bara på björklöven hur snabbt det går. Håll koll och beundra dem, snart är de mörkgröna.

Krattar bäst...

... som krattar sist. Som husägare med massa tomt blir det en hel del skräp: grenar, löv, plastpåsar och annat smått och gott. Lägg till det gamla plankor och annan bråte som stått och bidat sin tid under den förre ägaren och ni inser snart att det kommer att bli en rejäl Valborgsbrasa.

Grannarna och vi jobbar febrilt på att bygga på höjden och bredden. Det är till stor del vad jag har gjort i dag. I övrigt har jag sett till hundarna, både valpar och de stora, samt gjort en liten sittplats framför ladan som du som besökt oss i Söderala sett.

Alla andra är välkomna.

... vatten, källar´n är full av vatten

Jag har skämtat med dem som frågat mig om hur det är att vara husägare. Svaret har snabbt lydit: Ännu har jag inte behövt simma fram i källaren.

Det behövde jag inte häromdagen heller i och för sig, men det hade gått att meta. Låt vara väldigt grunt mete, men ändå. Förmodligen hade jag inte fått något napp, eftersom vattnet var klart och tydligt och jag såg botten.

Orsak? Tack och lov ingen ackumulatortank som sprungit läck, men väl en massa dagvatten som runnit in. Det på grund av att det snöade blött och regnade ännu blötare - säkert flera decimeter sammanlagt - och plötsligt så klarade inte marken av att svälja undan vattnet.

Men jag svalde förtreten.

Söderalaljuset

Ljuset i Söderala i Söderhamn är speciellt, så speciellt att vi valt att kalla det Söderalaljuset. Faktum är att tankarna far i väg till Skagen i Danmark som ju var känt för sitt ljus.

Söderala

Söderala
Första bilden på huset vårat i Söderala. Det är hunden Grynet som poserar framför och hon gör det i sin av Lisa sydda vinterkostym.

Det fick jag sota för

Sotaren var hemma för att kolla kakelugnens beskaffenhet. Efter tre minuters arbete kunde vi konstatera att det saknades drag i ugnen varför den egentliga besiktningen avslutades. Kostnad: 453 kronor. Jag visste inte att sotarskrået hade samma minimitaxa som teknikbranschen.

Tidigare inlägg