Skulle en nyinryckt rekryt bli kränkt?

Husdjur, schack och värnplikt, tre ämnen som av olika anledningar har berört mig lite extra de senaste veckorna. Husdjur för att vi har tre sköna fyrbeningar hemma, schack för att SVT:s Dox sände en utmärkt dokumentär om det norska schackunderbarnet Magnus Carlsen i veckan och värnplikten för att vi på en lunch häromdagen kom att prata om den.
Några kolleger fick bestämma ämnet åt mig och valde värnplikten. Eller lumpen, om ni så vill. Mellan 1901 och 2010 var det varje mans plikt – och en och annan kvinnas önskan – att tillbringa x antal månader i grönkläderna. Förutom en evinnerlig väntan på att något skulle hända när vi låg där bakom tältduken – vilket det sällan gjorde – handlade rekryttiden bland annat om att öva ålning medels hasning, gärna i lervälling, dra sambandstrådar, allra helst i ösregn, sitta eldvakt i kallaste och mörkaste december, skjuta välanvänd AK4 i storm, freda sig vid eldöverfall, gå soldatprovet, hitta på hyss för logementskramraterna och inte minst: äta ärtsoppa ur snuskburk.
Men så drog fredsvindar in över Europa och verksamheterna på de flesta regementena lades ned eller flyttades, ett efter ett. Mitt tillhåll, Lv6 i Göteborg, flyttades till Halmstad. I dag inrymmer många av regementsbyggnaderna, inte sällan ganska ståtliga byggnader, allt mellan boenden och affärer, bagerier och kontor.
Enligt ett förslag ska Sverige införa värnplikt igen från och med 2019. Men, och det var här vår lunchdiskussion tog fart, var ska de husera? Inte kan Sverige bygga nya regementen i ett huj. Vilka ska rycka in? Alla män och kvinnor? Ska en underbar blandning av vegetarianer, veganer, gluten- och laktosallergiker stå och slafsa ärtsoppa i en skogsglänta? Och hur kränkt blir en nyinryckt rekryt när en högröd furir gastar något om "dålig rakning", "osträckt överkast på sängen", "oputsade kängor", "usel träffbild på skjutbanan" eller "för sen givakt"?
Jag, förespråkare av fredliga lösningar, minns de 7,5 månaderna som sociologiskt intressanta och spännande. Det var en häxkittel av kulturer och klasser samlade på en liten yta. Vi skulle fås att dra åt ett och samma håll och samarbeta, en av grundtankarna med militärutbildningen. Än i dag, 27 år efter muck, undrar jag vad som hände med mina kolleger och vilka vägar deras liv tog? Vart tog han som under helgledigheten högg ihjäl en med kniv vägen? Vad hände med pedanten, vars skåp somliga förstås skulle välta upp och ner på när han var i full färd med att putsa upp glansen på kängorna? Eller han som bytte sängkläder maximalt tre gånger på 7,5 månad?

Vinner snabbmatspolitiken ny mark?

"Jag tycker det är jättesvårt, för jag är inte insatt i någonting."

"De (politikerna) pratar inte förtroendeingivande i alla fall."

"Jag tror inte de (politikerna) förstår själva vad de har pratat om."

Tre röster ur P1-programmet Språket i veckan som gick. Personerna är tre av dem som ska peta ner sina valsedlar i valkuverten på söndag och därmed bestämma vilka som ska styra Sverige den kommande mandatperioden.

Bekymmersrynkorna drar ihop sig i min panna.

Men de är inte ensamma om att ha känslan av att vara rejält vilse i den politiska språkdjungeln. Det visar den undersökning som har gjorts av undersökningsföretaget Novus bland drygt 1 000 svenskar och som ligger till grund för P1-programmet:

* Fyra av tio kan inte förklara begreppet jobbskatteavdrag och hela sex av tio i åldergruppen 18–29 är obekanta med samma ord.

* En av fem kan inte förklara ordet reform.

* En av fyra känner sig osäker på begreppet utanförskap.

Betänk då att ordet utanförskap användes 33 gånger i en riksdagsdebatt i juni, av politiker från höger till vänster. Tar vi med oss de här siffrorna in i valspurten blir åtminstone inte mina bekymmersrynkor mindre. På vilka grunder röstar delar av det svenska folket?

De som har svårast att hänga med i politikernas ordflöde, visar undersökningen, är de unga, de som är lågutbildade och de med lägst inkomster. Bland dem finns också flest antal röstberättigade som ännu inte har bestämt sig för hur de ska rösta på söndag.

Ordet demokrati – folkstyre – bygger bland annat på att alla röstberättigades åsikter ska vägas in när beslut ska fattas, att alla röstberättigade har lika stora möjligheter att uttrycka sina önskemål och att alla ska ha chansen att sätta sig in i de aktuella frågorna.

Vackert så, men när nu en stor del av väljarna uppenbarligen inte vet exakt vilken politisk inriktning de röstar på eftersom de inte förstår vad som sägs borde politikerna bli allvarligt bekymrade. Demokratiminister Birgitta Ohlsson (FP) blev lite tagen på sängen när hon intervjuades i programmet.

Det politiska pratet om jobbskatteavdrag, reformer, utanförskap, höjda eller sänkta skatter, höjd eller sänkt restaurangmoms, bidrag hit och dit, fas 3 och traineetjänster kanske borde ersättas av en delvis mer grundläggande demokratiinriktad och folkligt förankrad politik så att klyftan mellan politikerna och folket kan minskas. Annars riskerar vi att en, låt oss kalla det näringsfattig och populistisk snabbmatspolitik, vinner mer mark.

Eller, hemska tanke, att några väljer valsedel utifrån Jan Björklunds färgglada slips, Stefan Löfvens granna skjorta, Gustav Fridolins stiliga strumpor eller Fredrik Reinfeldts snyggt skurna kavaj.
Klas Örnklint

Ingenting

På Island har man ett Allting. I Norge har man ett Storting. I Sverige har vi Ingenting.

Dubbelmoral

Ena stunden: pigavdraget är inte bra. Nästa stund: pigavdraget är bra. På annat sätt kan man inte tolka Ylva Johanssons, före detta s-minister, och Göran Perssons agerande när de ena året kritiserar m för pigavdragsidéerna och nästa år nyttjar det. Ridå.

Clinton kastade in handduken

Fru Clinton har gett upp. Nu ska bara hon och Barack Obama sy ihop ett vinnande koncept och klå McCann så att det blir maktskifte i USA. Det tycker väl de flesta i Sverige är bra, eller finns det de som tycker Bush gjort ett bra politiskt jobb och en humanistiskt präglad insats?

Kd

Kan inte någon snarast möjligt entlediga Mats Odell från hans jobb som finansmarknadsminister? Låt även partikollegan Lennart Sacrédeus, talman för partiets värdekonservativa gren, följa med.
Den förre sålde ut Vin & Sprit, men än mer skogstokig var den senares insats när han enligt ett inlägg i Söderhamns-Kuriren (Mattias Guander) i ett tv-inslag i söndags förklarade varför partiet inte tillåter ältenskap mellan man/man och kvinna/kvinna. Han ser nämligen tidelag, pedofili och plygami som en sannolik förlängning av samkönade äktenskap.
Ridå.

Stackars amerikaner

Vad synd det är om amerikanerna vars valuta är så eländigt dålig. Jag tycker vi borde stödköpa lite Chevrolet och amerikanska viner så att supernationen inte faller sönder och samman helt.

Köp danskt

Eftersom en del av arabvärlden uppmanar till bojkott av danska varor för att framför allt danska tidningar publicerat bilder på Muhammed i en eller annan skepnad uppmanar jag alla som handlar att framför allt välja danska varor i tryckfrihetens namn. Välj Carlsberg om du ska köpa öl eller en god dansk salami om du ska köpa korv.

Odenberg och den soppan

Visst är sättet regeringarna, oavsett om de är s-märkta eller m-märkta, tillsätter direktörer på olika poster lite fascinerande. Men att det trots att det går så uppenbart fel till som i fallet med Mikael Odenberg, ändå ska försvaras i högerpressen. Varför inte bara konstatera att Reinfeldt ljög så tungan rodnade när frågan fördes på tal i Rakt på med KG Bergström? I stället börjar man resonera om det utifrån termer av att det inte var bättre under Perssons tid. Nej, men varför föra ner ämnet till sandlådenivå?

Har ni tänkt...

... på att för några år sedan hade vi en Friggebod i politiken och nästa år kan vi ha en Barack!

Man tar sig för pannan

Begåvat att dricka vin när man har beredskapsjour? Nja, knappast. Man frågar sig hur Schenström tänker, och man undrar hur Pihlblad är funtad?
Oavsett så har Schenström satt regeringen i allmänhet och Reinfeldt i synnerhet i en penibel situation som katten vet hur den slutar. Vad som är uppenbart är att det är exceptionellt svårt att tillsätta vettigt folk på viktiga platser. Det verkar synnerligen svårt för en högerregring - eller?

Vilken fräck Persson

Var finns moral, etik och förstånd när man dels kvitterar ut pengar från riksdagen, dels från ett nytt jobb som konsult? Det må vara hur rätt som helst det Göran Persson gjort, men det stinker.

Ättestupan

Kan vi inte dra igång en gammal nordisk klassiker: ättestupan? I stället för att överhuvudtaget behöva sticka till de mentalt, fysiskt och ekonomiskt tillkortakomna grupperna i samhället någonting över huvud taget kan vi helt sonika skicka dem över stupet. Ja, jag menar, då slipper ju de styrande utgiften för dem, så kan de i stället ta de pengarna till vägbyggen, skattesänkningar och andra idéer i moderaternas nya välfärdssamhälle. Jag tycker vi föreslår Reinfeldt och Borg det.
Förresten, såg ni Uppdrag Granskning häromkvällen och hur det gått till i Tibble skola i Täby, makarna Reinfeldts hemkommun, där man privatiserat skolan? Festligt, enligt principen ös på, skit i andra och se till att frihetsbegreppet får råda till varje pris, men se till att det gynnar partikolleger, vänner och bekanta.
Blä.

Ewa Björling

Alliansministrar verkar lika pålitliga som indiska färjor; man vet aldrig när det kan haverera. Ewa Björling är den senaste i raden av pajsare som inte har riktigt rent mjöl i påsen. Hur länge kan alliansen hålla på sä här?

Sparka

Även om den nya regeringen verkar ha gott om idéer för att sätta åt klutarna mot det humanistiska tänket och mot humanistiska ideal kanske någon kan ge dem ytterligare tips på drastiska åtgärder och hur man sparkar på dem som redan ligger ner än mer och få oss ytterligare några steg närmare 1800-talet.


Tjafs

Så börjar sprickorna mellan allianspartierna bli allt mer synliga. C och fp är i luven på varandra och Littorin försvarar blockaden av restaurangen i Göteborg, ja, herregud vilken soppa. Hur länge kan de regera? Lägg därtill den märkliga a-kassepolitiken och allt ter sig än mer märkligt.
Ridå.

Försäkringskassan/kronogodemyndigheten och Hitler...

... skulle nog vara goda vänner om de hade funnits under samma epok. Annorlunda uttryckt: en lika rigid, stelbent och fyrkantig företeelse som F-kassan & kronofogdemyndigheten skulle Hitler jubla åt. De båda instanserna/myndigheterna gör sig väl bäst i socialistiska, nazistiska och fascistiska samhällsbyggen. Håll koll på folket, må avvikarna eller de som lever på gränsen sopas med i den stora samhällsfåran!