I texten, som är skriven i samma veva som Sverige skulle rösta i kärnkraftsfrågan, yttrar Tage: ”Jag menar före Harrisburg så var det ju ytterst osannolikt att det som hände i Harrisburg skulle hända, men så fort det hade hänt rakade ju sannolikheten upp till inte mindre än 100 procent så det var nästan sant att det hade hänt.”

Han fortsätter längre fram: ”Sen är det också det att om det som hände i Harrisburg verkligen hände, mot förmodan, så är ju sannolikheten för att det ska hända en gång till, den är ju så oerhört löjligt jätteliten så att på sätt och vis kan man säga att det var nästan bra att det som hände i Harrisburg hände, om det nu gjorde det. För jag menar då kan man ju nästan säkert säja att det inte kommer hända igen.”

Många av oss har säkert en del kommer aldrig att glömma-händelser i minnet. Vem minns inte Jas-kraschen på Långholmen under Vattenfestivalen i Stockholm 1993? Under en uppvisningstur inträffade det som inte skulle kunna hända: Styrsystemet pajar, piloten tappar kontrollen och planet störtar bland tusentals besökare. Inga besökare blev, osannolikt och mirakulöst nog, allvarligt skadade.

Aningen mer sannolikt, men ändå osannolikt, var det som inträffade i det militära i Göteborg en råkall vintermorgon 1989. Under ett av få besök på avträdet under en militärövning, snavade jag på och utlöste en lys- och knallmina som lyste upp en kvadratkilometer av den råkalla bohuslänska luften. Minan skapade ett ljus- och ljudskådespel som förstås väckte varenda skjutglad och stridssugen lumparkollega. I full krigsmundering med fingrarna på k-pistarnas avtryckare kom de rusande ut ur tälten fullt vrålandes: ”Halt eller jag skjuter skarpt!”

Jag minns inte om jag hann till den grävda gropen.

På osannolikhetsskalan placeras också ett par ”förkomna” badbrallor en het sommardag i Sörmland 1999. I samma ögonblick som jag sommarlojt på vägen hem från badplatsen svingade mina blöta badbrallor passerade en bil. På bilens ena skärm hakade badbrallorna fast och jag kunde bara ohjälpligt se dem försvinna i fjärran.

Att en doktor på en ort i Värmland under tidigt 2000-tal skulle få en James Bond-skådespelare som patient förvånade förmodligen denne. Bond-aktören, gift med en kvinna med rötter i bland annat Värmland, blev under ett besök på en ort utanför Karlstad sjuk. Doktorn frågade om patientens namn: ”Roger Moore.”