Om uppväxten som maffiabarn med nördiga intressen

 

 
 

Jag vet inte om vi kunde kalla oss nördar, men att som tonåringar gå all in på så halvudda företeelser som dart, te, tärningsspel, bangolf och krocket får väl anses vara åt det obskyra hållet och dra åt nörderi. Nörd, enligt Svenska akademiens ordlista, är en ”person som har ett stort special­intresse och som där­för kan verka något enkel­spårig”.

Vi var ett gäng 68:or i Karlstad som umgicks i vått och torrt. Än i dag ses vi och hörs med viss covid-19-oregelbundenhet. Våra föräldrar kallade sig Mariebergsmaffian medan vi, nästkommande generation, i dag går under namnet Juniormaffian. Det maffialika i våra föräldrars beteende i Karlstad på 1980-talet kan diskuteras. Värre än att bli fraktad hem i en skottkärra efter en blöt 50-årstillställning var det inte. Och var det värre än så, så hade vi förmodligen redan sagt hej till John Blund. De ideologiska diskussionsvågorna gick ibland höga, men aldrig högre än att maffian var komplett på nästa partaj.

Parallellt pysslade en del av oss maffiabarn med allt från fotboll och ishockey, till dart, te, tärningsspel, bangolf och krocket. Att gräsrektangeln var lika blöt som en kinesisk risodling hindrade oss inte från en fotbollsmatch. Och en av plusgrader hårt tärd hockeyis skrämde oss inte heller från en dust med klubba och puck. Och dart var en utmärkt idrott för från och till tonårsslöa individer. Det hade kunnat stanna vid den enklaste uppsättningen dartpilar från bensinmacken, men dartföretagens postorderkataloger blev het läsning och tungstenspilar med unika vingar hett stoff.

När dartpilarna vilade dracks det te. Det hade kunnat vara en påse svart te från Konsum, men en av maffiabarnen hade en fäbless för det lilla extra och hade upptäckt att det gick att vrida tedrickandet flera varv ytterligare. Därför köptes de mest unika Darjeelingteerna, som växte på avlägsna kinesiska teplantager. Om jag minns rätt skulle de i exakt fyra minuter blötta tebladen förstås inmundigas ur speciella tekoppar. Men inte nog med att vi skulle dricka te, vi skulle dessutom göra ett tärningsspel om striderna mellan världens tedynastier. Spelidén, men absolut inte tesörplandet, rann ut i sanden.

När tespelsdrömmen gått i kras hamnade bangolf i fokus. Det räckte förstås inte heller där med de allra enklaste redskapen. Här skulle lusläsas nya postorderkataloger, kryssas för och beställas. Olika banor krävde olika typer av bollar för att på bana X eller Y minimera bollstudsen. Och accessoarer att förvara bollarna i och små trasor att torka bollarna med ingick också i de allt mer nördiga beställningarna. När vi sedan diskuterade gummiyta på krocketklubborna för att skruva kloten, vill jag minnas att vi besinnade oss.

Nörderiet i dag? Kaffedrickandets ädla konst har fått mig att klura på om jag ska rosta kaffebönorna hemma i egen rost. Det kittlar.

Klas Örnklint