Krönikör Klas Örnklint: "Vill du bli etiketterad som en burk blåbärssylt?"

Kanske har du sökt ett jobb någon gång där arbetsgivaren inte har nöjt sig med bara ett personligt brev och ett cv, utan också velat utforska mer om dig i form av ett personlighetstest, för att verkligen hitta någon som passar in i gänget?

 

Testerna handlar inte sällan om din förmåga att ha många bollar i luften samtidigt, om hur bra du är på att ta egna initiativ, om din förmåga att samarbeta och om din sociala kapacitet, etcetera. Den vill helt enkelt veta: Vilken typ är du, egentligen? Jag har fått göra tester några gånger och kan tycka att det är en del i anställningsförfarandet som inte säger vad jag egentligen skulle kunna tillföra på arbetsplatsen. De säger mer om arbetsgivarens önskan om en konform arbetsplats.

Ett av de första testen i sitt slag presenterades av Isabell Myers och hennes mor, Katherine C Briggs. Merve Emre, biträdande professor i engelska vid universitetet i Oxford, har skrivit boken med titeln Vilken typ är du? (Fri tanke förlag) om hur mor och dotter under tidigt 1900-tal lade upp en strategi för att utforma det perfekta testet. Det fick med tiden namnet Myers-Briggs type indicator, MBTI. Emre beskriver en närmast sjuklig vilja hos mamman att kategorisera alla runtomkring henne, inte minst dottern.

Deras, Katherines och Isabels, arbete grundade sig i psykiatern Carl Gustav Jungs typteori där människor skulle kategoriseras utifrån fyra dimensioner: extrovert (E) eller introvert (I), sinnesförnimmelse (S) eller intuition (N), tanke (T) eller känsla (F), bedömning (J) eller perception (P). Följaktligen kan du vara en ENFJ-person som därmed är utåtriktad, intuitiv, går mer på känsla än rationalitet och är mer bedömande än varseblivande. Med de premisserna har vi rent matematiskt rationaliserat ner antalet kombinationer till sexton stycken.

Du, jag, din kollega, mor, far, bror och dotter, och så vidare, skulle alla därmed kunna placeras in i fack för sexton möjliga personligheter. Att sätta etiketter på våra personligheter på samma sätt som vi etiketterar sommarens syltburkar och saftflaskor innan vi ställer in dem i skafferiet känns dumt och riskerar skapa … ospännande arbetsplatser.

Just MBTI-testet har kritiserats för brist på vetenskaplig grund och för att inte ge reell och heltäckande information om personen. Men antalet test verkar inte bli färre när den moderna arbetsgivaren vill få in oss i rätt fålla. I en spretig sociala medier-värld, full av intryck och utspel, kanske det är skönt för arbetsgivarna att definiera och ringmärka personalen så att det blir homogena och lättstyrda arbetsplatser.

Fast nog är väl en mer mångfacetterad och dynamisk arbetsplats att föredra?

Eller vill du bli blåbärssylten på skafferihyllan?