En text för pås(s)eende

Du kanske inte tror att det tar så himla lång tid att öppna en plastkasse i mataffären eller varhelst det måste göras?
Jag kan tala om att det är alldeles riktigt, så förfärligt lång tid tar det inte. Jag klockade det senaste försöket till femton sekunder. Då blötte jag förståndigt nog inte pekfingret och tummen av rädsla för att åka på en kaskadkräksmagsjuka bara för en ynka påses skull.
Femton sekunder är en ovanligt snabb påsöppning. Det finns tillfällen då jag med stigande puls hållit på bortåt halvminuten, kanske rent utav längre.
Å andra sidan, det finns gånger då det har gått snabbare än femton sekunder. Så kan vi vara överens om att snittet för att öppna en besvärlig påse ligger på tjugo sekunder?
Men – och nu rinner tiden i väg snabbt för hur stor del av våra liv vi lägger på påsöppningar – det blir en hel del öppningar under ett normallångt liv. Det görs med matkassar när vi handlar, det görs med en-, två-, tre-, fyra- eller femliterspåsar när vi ska lägga in det nybakade brödet, när vi ska "påsa in" de nyplockade kantarellerna och lingonen, och så vidare.
Nu kommer en hemmasnickrad ekvation som ska ge svaret på hur stor del av våra liv åtminstone somliga av oss pysslar med påsöppning.
Låt säga att man – utan att blöta fingrarna – tvingas öppna en ny plastpåse i snitt var fjärde dag. Det betyder fem påsar på tjugo dagar, vilket i sekunder räknat är etthundra, alltså en minut och fyrtio sekunder.
På två månader betyder det femton påsar. Om vi utgår från tjugosekundersregeln innebär det i tid att vi pysslar med påsöppning fem minuter på en tvåmånadersperiod, vilket i sin tur innebär en halvtimme på ett år. Sedan kan ni ju roa er med att räkna ut vad det blir under ett liv.
Tänk vilket slöseri med tid bara för att hålla på med en påsusling. Fast hemma på min gata, i min affär, har man rått bot på det här tidsspillet. Kassapersonalen har börjat öppna plastkassen åt mig, och sannolikt åt alla andra som gör sina inköp där.
– Det är order uppifrån, berättade kassörskan häromdagen.
Jag trodde för ett ögonblick att det var Gud själv som var inblandad i påsproblematiken vilket hade varit besvärligt att svälja för mig som agnostiker. Men hon inflikade snabbt att propån kom från affärskedjans ledning.
Då tänkte jag: Stackars kassörska som måste öppna både mina, kundernas och sina egna påsar.