Förlåt, någons jobb har han tagit

Han är bördig från landskapet och länet Värmland. I en mening skulle man därmed kunna säga att han är invandrare i landskapet Hälsingland och länet Gävleborg. Han har, enligt en populär politisk ideologi, tagit en arbetslös gävleborgares jobb och även bostad. Han lämnade dessutom inte sin geografiska ursprungsplats på grund av krig eller för att han förföljdes för det han sa och det han skrev, utan för att kärleken drog honom till nya platser. Parallellt sökte han nya utmaningar inom media.
Trots att han i flera bemärkelser har snott någon annans plats har han ändå ännu inte utsatts för trakasserier, förföljelser, glåpord eller rasistiska påhopp. Lika lite har han trakasserats för att han kommer från en annan del av världen där de pratar lite annorlunda och kanske ser på saker och ting med lite annorlunda ögon än vad urgävleborgaren gör. Det är han ytterst tacksam för. Samtidigt är det förstås självklart i en tid då vi svenskar – och européer och världsmedborgare – är mer rörliga än någonsin.
Annat var det i början på 1400-talet. Om du då lämnade en plats för att bege dig till en annan krävdes underskrift av prästen, allt för att styrka din identitet och ditt civilstånd.
Lagen om attest av prästen användes sannolikt inte fullt ut förrän sent 1600-tal då kyrkolagen, kyrkobokföringen, började gälla. Därefter blev intygen en form av legitimation under både 1700- och 1800-talen. Den nya församlingen ville helt sonika veta vad det var för figur som dök upp och om den var förmögen att rent mentalt klara sig och, inte minst, försörja sig själv.
Legitimationen förvarades hos prästen i den nya församlingen, men kunde kvitteras ut när det var dags att flytta igen. En sanning med modifikation, för om du inte var förmögen att arbeta fullt ut eller var för gammal var inte flytt att tänka på. Faktum är att ännu en bit in på 1900-talet fick inte pensionärer flytta hur som helst. Usch! Så vill inte han ha det igen.
Han känner då och då – allt oftare, faktiskt – en oändlig längtan tillbaka till Värmland. När han nyligen var där gjorde han en sväng in på vägen i Karlstad där han är uppvuxen. I tre av de fyra husen på vägen har han bott. Vem vet, kanske det i dem nu bor en hälsing, syrier och afghan som tillfälligt eller för alltid införskaffat sig en bit mark och en fastighet och sannolikt fått ett jobb.
Och kanske de en dag flyttar till sina hemtrakter igen – utan att behöva få en attest av prästen eller riskera livet för sina åsikter. Han tror de någonstans innerst inne känner sig mest hemma på någon plats och allra helst vill flytta tillbaka, precis som han till Värmland.
Där vill han helst leva och åtminstone dö.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback