Ved och fasa

Orörd vedhög, men tio fingrar
Jag kelade lite med vedmaskinens sågklinga för ett par veckor sedan. Det är faktiskt första gången under mina sju år som husägare som jag går rejält i klinch med de riktigt otäcka husredskapen. Jag har tänkt: "Sånt där kommer aldrig att hända mig. Hur kan folk vara så klumpiga?"
Men nu hände det. Jag tittade snabbt ner i sågspånet för att se vart fingerspetsen skulle kunna tänkas landa, så att jag snabbt skulle kunna plocka upp den och få den med mig till akuten. Jag hann där på vedlogen också fundera på om vi hade iskuber i frysen, eftersom jag hade hört från och läst om andra hemmafixare som vänslats med yxor, sågar, vedkapar och -klyvar att det är klokast att kvickt kyla ner den avlägsnade kroppsdelen och lägga den i en plastpåse. Kanske var det nu de där fåniga små enlitersplastpåsarna som vi har hemma – och som alltid är för små till både bröd, mat och bär – skulle komma till användning för en gångs skull? En långfingerspets och en liten del av ringfingret skulle passa perfekt, innan den knäpptes igen med en sådan där förslutningspryl.
Det blödde så förbenat från fingertopparna att den tunna arbetshandsken och blodet snabbt intog utseendet av en ogräddad köttbulle; lite röd, smetig och slabbig.
Jag insåg ganska snabbt – tack och lov – att så hårt hade klingan inte gått fram i min näve. Klingan hade fastnat i uppfällt läge och när jag skulle plocka ut vedkubben surrade det till rejält i näven. När blodflödet hade lagt sig och jag för säkerhets skull hade ringt till hälsocentralen konstaterade jag att det inte var värre än när lökkniven löpt amok de gånger jag har försökt leka tv-kock. Det var just inte värre än den gången jag med rivjärnet hyvlade ner en liten bit långfinger i råkostsalladen. Grejen med en vedmaskin är att man blir lite perplex när det plötsligt händer och man tror att man aldrig någonsin ska kunna beställa fem öl med en hand.
Jag är, fick jag veta av en kollega, inte ensam om att gå i närkamp med hushållets alla vassa och farliga ting. Kock X hyvlade ner en bit finger i potatisgratängen häromveckan. Det bar sig inte bättre åt för hans del än att han tvingades åka till sjukhusets akutmottagning. I väntrummet fanns åtskilliga med hemmafixare som hade karvat lite på sig själva i ivern att bli färdiga med både gratänger och vedhögar.
Själv står jag fortsatt med en orörd trave ved och en vedmaskin som kostat mig drygt 6 000 kronor i reparationer men som fortsatt är trasig.
Men jag har i alla fall alla fingrar kvar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback