I skalden Frödings spår
I tider av korta, hastiga och oreflekterade utspel på sociala medier, ofta i affekt i stridens hetta, är det en fröjd att läsa Kåserier av Gustaf Fröding publicerade i Karlstads-Tidningen 1885–1891.
De är långa, mustiga, finurliga och välskrivna. Fröding (1860–1911) är kanske för de flesta en briljant skald – bortglömd hos yngre generationer? – men han var också Karlstads-Tidningens, KT, både frilansande och faste medarbetare under perioder. Arbetet på tidningen var för Fröding ett nödvändigt ont för att få ihop pengar.
Han berättar om tiden på redaktionen under sent 1800-tal: "Jag var just icke vid den tiden invärtes någon glad skämtare, utan snarare en tungsint och sjuk grubblare, som måste göra sig lustig å dragande kall å ämbetets vägnar, ehuru något litet av ungdomlig pojkaktighet kanske ännu levde kvar och vaknade upp i mig, när ett eller annat löjligt infall fick makt över mig."
Det politiska läget under hans resor är kusligt likt det vi ser i dag. Han skriver i en artikel publicerad den 29 januari 1887, skriven i Berlin: "Som den politiska spänningen dag för dag blir allt starkare och situationen alltmer invecklar sig, fäster sig den allmänna uppmärksamheten med allt större intresse vid de stora verldsscentra, der folkens öden för framtiden ska afgöras".
I samma krönika byter han snabbt ämne och reflekterar över tyskarnas förkärlek för mat och dryck: "Jag har nog haft en tämligen hög föreställning om tyskarnas förmåga att äta och dricka, men hvad jag här såg, öfvergick sannerligen mina vildaste fantasier." Han avslutar samma text: "När jag uppsvullen af mat och vimmelkantig af öl ändtligen kom i säng, tyckte jag att jag tillbragt en mycket angenäm afton och att det är en stor ära för Karlstads-T:en att ega en af kejsar Wilhelms umgängesvänner bland sin stab."
Inte sällan rapporterar han med humor och lite vassa nyp för värmlänningarna. Den 5 mars 1887 vid ett besök i Vatikanen skriver han: "Påfven ser ut som en gammal käring och har ett visst slägttycke med fru X derhemma i Karlstad. Han var klädd i kjol liksom större delen av det katolska presterskapet och liksom det svensk-lutherska vid högtidliga tillfällen."
I en krönika från mars samma år kommenterar han än en gång världsläget som bekymmersamt. Den 12 mars står att "vi lefva i en märklig tidpunkt, full av underbara företeelser" men att "många finnas, som tro, att verldens slut är nära. Jordbävningar braka genom världen. Krig och örlig (ung: krigstjänst) och rykten om örlig vråla hotande från alla håll. Andarne knacka sina hemlighetsfulla varningar i dansande bord."
Vad skriver vi om världsläget om ytterligare 130 år?
De är långa, mustiga, finurliga och välskrivna. Fröding (1860–1911) är kanske för de flesta en briljant skald – bortglömd hos yngre generationer? – men han var också Karlstads-Tidningens, KT, både frilansande och faste medarbetare under perioder. Arbetet på tidningen var för Fröding ett nödvändigt ont för att få ihop pengar.
Han berättar om tiden på redaktionen under sent 1800-tal: "Jag var just icke vid den tiden invärtes någon glad skämtare, utan snarare en tungsint och sjuk grubblare, som måste göra sig lustig å dragande kall å ämbetets vägnar, ehuru något litet av ungdomlig pojkaktighet kanske ännu levde kvar och vaknade upp i mig, när ett eller annat löjligt infall fick makt över mig."
Det politiska läget under hans resor är kusligt likt det vi ser i dag. Han skriver i en artikel publicerad den 29 januari 1887, skriven i Berlin: "Som den politiska spänningen dag för dag blir allt starkare och situationen alltmer invecklar sig, fäster sig den allmänna uppmärksamheten med allt större intresse vid de stora verldsscentra, der folkens öden för framtiden ska afgöras".
I samma krönika byter han snabbt ämne och reflekterar över tyskarnas förkärlek för mat och dryck: "Jag har nog haft en tämligen hög föreställning om tyskarnas förmåga att äta och dricka, men hvad jag här såg, öfvergick sannerligen mina vildaste fantasier." Han avslutar samma text: "När jag uppsvullen af mat och vimmelkantig af öl ändtligen kom i säng, tyckte jag att jag tillbragt en mycket angenäm afton och att det är en stor ära för Karlstads-T:en att ega en af kejsar Wilhelms umgängesvänner bland sin stab."
Inte sällan rapporterar han med humor och lite vassa nyp för värmlänningarna. Den 5 mars 1887 vid ett besök i Vatikanen skriver han: "Påfven ser ut som en gammal käring och har ett visst slägttycke med fru X derhemma i Karlstad. Han var klädd i kjol liksom större delen av det katolska presterskapet och liksom det svensk-lutherska vid högtidliga tillfällen."
I en krönika från mars samma år kommenterar han än en gång världsläget som bekymmersamt. Den 12 mars står att "vi lefva i en märklig tidpunkt, full av underbara företeelser" men att "många finnas, som tro, att verldens slut är nära. Jordbävningar braka genom världen. Krig och örlig (ung: krigstjänst) och rykten om örlig vråla hotande från alla håll. Andarne knacka sina hemlighetsfulla varningar i dansande bord."
Vad skriver vi om världsläget om ytterligare 130 år?