Nu vet jag hur många kilometer det tar för väldigt många människor att slafsa i sig en påse käk från en internationell snabbmatskedja: Mellan fem och sex. De, till den småsugna hunden Lollies stora besvikelse, oftast väl urätna förpackningarna ligger nämligen utspridda lite här och där längs med väg 50 – ungefär halvmilen från där burgaren med tillbehör högst sannolikt inhandlades.

Lollie och jag noterar så gott som dagligen på våra turer att hungriga bilister lika snabbt som de fått maten i restaurangluckan och langat in den genom rutan på fordonet, lika snabbt efter måltiden uppenbarligen känt ett trängande behov av att snabbt göra sig av med skräpet och helt sonika öppnat rutan och – tjopp - hivat ut det längs med vägkanten.

Antingen är det en begynnande gubbe i mig som lätt uppgivet reflekterar över fenomenet, eller så är det något högst naturligt att tycka att vägrenen inte är en optimal plats för snabbmatsförpackningar eller annat skräp heller, för den delen.

Vi traskar vidare med våra liv som insats på den smala asfaltsremsa som Trafikverket lämnat åt oss två-, fyr- och ”hjulbenta” på en del av väg 50. Vi viker av på en lugnare sträcka där bilarna rullar fram i, i sammanhanget makliga, 90 km/h på 80-väg när vi plötsligt fyndar fyra starköls- och två läskedryckburkar, samt en drickyoghurtförpackning vid vägkanten.

Om vi förmodar att förpackningarna öppnats i några av fastigheterna i ett närliggande bostadsområde har det tagit de törstiga runt 500 meter eller upp till en kilometer att hälla i sig innehållet. Sedan upp med rutan och – tjopp - ut med burkar och förpackningar längs med vägen.

Några dagar senare är jag på besök i en annan hälsingekommun och gör en ny upptäckt: Ännu en väl rensad förpackning snabbmat, denna gång från en svensk snabbmatskedja, ligger slängd på en parkering och i runda slängar tre meter från en väl synlig papperskorg.

Om vi nu enas kring att det inte är en begynnande gubbe i mig som reagerar utan en fullt rimlig reaktion att förvånas över allt skräp längs våra vägar, så undrar jag: Hur tänker de som bara – tjopp - hivar ut avfallet genom bilrutan, eller inte orkar masa sig fram till närmaste papperskorg? Är det skattebetalarresonemanget, att ”jag betalar minsann så mycket i skatt att det här får samhällets renhållningsarbetare ta hand om”?

För att om möjligt försöka förändra öppna rutan och slänga ut skräp-beteendet hos somliga bilister ska jag till sist ha en liten kurs. Är du, dig det berör, beredd? Bra, då kör vi: När du har glufsat i dig maten och/eller hällt i dig drycken, ställ avfallet på golvet på passagerarsidan. När du kommer fram dit du ska, böj dig fram och ta med dig de tomma förpackningarna och släng dem i därför avsedd sophink. Enkelt, va?