Jag fäller en tår

Jag fäller en tår när jag ser Uppdrag Granskning och det faktum att Upplands Väsby kommun inte beviljar en ensamstående mamma personlig assistent till den gravt synskadade och genetiskt skadade dottern. Dottern är tre år biologiskt men ett år sett till sin faktiska färdighet. Hon är ofta sjuk vilket tvingar mamman att vara hemma och sålunda borta från jobbet.
Kommunen, smidig som en reumatisk handled, nekar förstås. Man häpnar och undrar i vilken tid vi lever. Sverige kan skicka upp en människa i rymden, svenskarna kan handla julklappar för drygt 40 miljarder, svenskarna kan äta sig fetare och fetare, svenskarna kan gnälla över tio eller tjugo öres högre bensinskatt, svenskarna kan låta uppföra fler rondeller i minsta lilla stad och svenskarna kan gnälla över hundskit i skogen...
... och jag blir bara så jävla trött. Ge kvinnan och hennes dotter en personlig assistent, och ge alla äldre som tjänat samhället i massor av år ett värdigt boende och låt dem bo där de vill bo.