I avregleringarnas namn, amen
Häng med på en duell mellan bilbesiktningsföretag X och Y i avregleringarnas förlovade land! Jakten på kunder gör dem närmast desperata och utskicken med rabatter och erbjudanden visade sig vara ungefär lika många som tvåorna på mitt besiktningsprotokoll.
Det sa ”klonk” i brevlådan på sensommaren. Det låter så när en ensam C4-försändelse landar i en tom brevlåda och inte omges av ett halvkilo reklam en lönemåndag. Som rutinerad brevbärarvikarie har jag droppat ett och annat i öde lådor genom åren. Det var företag X som tyckte att jag skulle besöka dem för att få domen över den japanska springaren. Runt femhundringen vill de ha. Knappast billigare än före avregleringen.
Kort därpå sa det ”klonk” igen. Företag Y hade hittat mig i rullorna och lockade med 399 kronor för en översyn av den väl inkörda japanen. Helt okej pris, men med lokalerna på annan ort skulle, bensinen inräknad, ekvationen knappast gå ihop.
Med sista besiktningsdag en månad bort i avregleringens tidevarv avvaktade jag. Nytt brev landade i lådan, från företag X igen: ”Du har väl inte glömt att besiktiga bilen?” och löfte om rabatt. Det fick bli ortens företag X som fick uppdraget.
Ni vet nervositeten när besiktningspersonen börjar knacka och skrapa under bilen och lysa in i dess skrymslen och vrår? Inte? Vi som aldrig haft bilar yngre än femton år vet. Domen: Trasig registreringsskyltslykta, dåligt mönsterdjup på höger fram och otillåtna bussningar i stötdämparna som satts dit för att ge tungt lastade fordon högre frigång.
Företag X och Y gnuggade händerna. Här fanns mer slantar att hämta. Ordinarie ombesiktningspris från företag X löd 289 kronor. Men även företag Y hade snokat upp att allt inte stod rätt till med japanen och kontrade med 99 kronor. Wow! Även en kortare bilresa till grannkommunen gjorde erbjudandet vettigt. Men för säkerhets skull ringde jag företag X för att höra om de kunde kontra.
”Nix.”
”Ledsen, då åker jag till grannstaden och besiktar bilen för 99 kronor”, meddelade jag dem.
”Vänta”, utropade kundtjänstmedarbetaren.
En minut senare matchade de priset. Vips hade jag förhandlat mig till samma pris hos ortens företag. Rena rama köttmarknaden. Men ska det verkligen vara så här? Ska det verkligen vara ett köpslående där den som är lite aktiv, orädd och försigkommen ska tjäna några hundralappar? Känslan blir ju precis som när vi väljer el- eller mobiltelefonföretag. Man vet att hur man än gör, vad man än väljer, så kommer man att känna sig blåst. Summa summarum: Undvik ombesiktning. Åker du ändå på det, ställ företagen mot varandra. Det lyckades för mig.
Hur det gick med bilen? Körbar ett år till.
Klas Örnklint
(krönikan är publicerad på helahälsingland.se och i hälsingetidningarna)