Sprutt! 

Jag klämmer ur en klutt remouladsås på tallriken, bredvid den gyllenbruna och perfekt stekta fisken, den mjälla potatisen och den al dente-kokta broccolin, sveper upp en laddning på gaffeln och för det varsamt mot munnen … 

Men … Är det mangosås för desserter i remouladsåstuben? funderar hjärna och smaklökar i hastigt samspråk. Färg och framför allt sötma får mig att fundera. Har det helt sonika blivit fel i produktionen?

Jag tar upp tuben där det står nåt om ”svensk klassiker”, snurrar vidare till innehållsförteckningen. Där står rapsolja som första ingrediens och socker som andra. Om det nu finns nåt rätt och fel i matlagning så undrar jag försynt om det verkligen är rimlig sockermängd tillsatt i en sås till en huvudrätt bestående av torsk?

Därtill har tillverkaren petat i diverse E-preparat som vart och ett säkert fyller en funktion vad gäller konsistens, färg och smak. Innehållsförteckningen är snudd på längre än inköpslistan för julhandlingen och aptiten avtar märkbart allt eftersom jag ögnar igenom den. 

Normalt snor vi ihop vår egen remouladsås. Och visst innehåller den lite sötad hackad gurka och visst innehöll mormors variant på 1970-talet sötad ättiksgurka, men inte så att man får/fick en känsla av efterrätt när smaklökarna gör/gjorde sitt jobb.

I en av bokhyllorna hemma finns en väl tummad kokbok från 1946 i vilken jag bläddrar fram ett recept på den tidens remouladsås. Pekfingret dansar fram över ingredienslistan, men ättiksgurkan är det närmaste söt ingrediens jag kommer.  Jag är väl medveten om att den halv- och helfabrikatsmat som den stressade nutidsmänniskan tvingas ta till ibland ofta innehåller ohemula mängder socker. Till viss del för att konservera maten, men oftast för att lura oss att det smakar extra gott. Det känns som att mängden socker i den fabrikstillverkade remouladsåsen är tillsatt enbart för att vi ska förföras lite extra och tycka att fiskrätten smakar bättre och lite godare och få oss att köpa såsen nästa gång och nästa gång och nästa gång ... 

Något senare mejlar jag tillverkarens kundtjänst och frågar om det är riktigt att deras sås ska vara så söt. Kort därpå rasslar det till i inkorgen. En kundtjänstmedarbetare informerar om att mängden socker är 13 gram per 100 gram vara, beklagar om vi tycker att den är för söt och meddelar att någon såsansvarig ska få våra funderingar. 

Dyrt och heligt lovar jag att aldrig mer köpa färdig remouladsås utan i stället sno ihop den själv. Självklart ska jag pröva receptet på den sås som finns i den gamla kokboken, så att jag förhoppningsvis får fisken, potatisen och remouladsåsen att smaka som på mormors tid. 

Klas Örnklint